Ja, vad ska man säga... De senaste 24 timmarna har inte varit roliga någonstans. Inleddes med att farmor ringde för att berätta att min faster sagt att jag bortprioriterar henne, PÅ SKOJ! Oj va roligt skämt. Funderar bara på hur mycket sanning det ligger bakom det jag.
Vid 2030 ringde min mor. Morfar var på väg med ambulans in till sjukhuset. När min morfar själv ber om att få åka till sjukhuset då blir man rädd. Mötte upp inne på akuten. Satt där i X antal timmar. Flera samtal till mamma. Mamma på väg hit men tvingas åka tillbaka hem av mormor och morfar för morfar är ju inget dålig. *suck*
Vid 2-tiden lämpar jag av morfar på min arbetsplats åker hem och sover och återställer mig sedan kl 0645 för att jobba. Peppar peppar jag sov faktiskt skapligt.
Idag har telefonen plingat och haft sig med frågor samtidigt som jag jobbat med mina patienter. Hjärtövervakningen har inte varit min vän idag. Gillar inte ha anhöriga på avdelningen. Att kunna se dem uppkopplade på hjärtövervakning känns än mindre kul. Men det har gått.
Hade ett smärre psykbryt som starta vid lunch och höll i sig i va 1,5 timme. Grina så fort någon fråga hur det gick eller hur jag mådde. Va lite bitter på att min mor inte skulle komma och besöka morfar idag. Men hon jobbar ju faktiskt till halv 10 ikväll. Men jag blev ändå lite grinig att hon tänkte komma igår och stanna över natten men idag kan hon inte komma.
Trötthet och viss bitterhet ledde till flertal tårar. Dumma lilla flicka som tar större ansvar än nödvändigt...
Har nu sovit konstant sedan jag kom hem. 17-1930, välbehövligt. Bättre humör. Mer klar i huvudet.
Ja, du ÄR för snäll. Snällhet är en god egenskap, mycket god. Men. Att offra sig över sin förmåga är inte bra. Alls.
SvaraRadera