Lucia

Sitter nu tillsammans med min "chillare" och tittar på lucia. Tror hon gillar det för sitter snällt och myser i sin fåtölj och petar in lite frulle emellanåt. 

Ultraljud nr 2 är avklarat. Denna illbating gillade att visa upp sig så barnmorskan passa på att träna när den va så medgörlig. Fick med en bild på en "leende" bebe

Så nu inväntar vi april ännu mer!

Idag väntar läkarbesök då min blodtryck fortsätter va jobbigt och nu även äggvite läckage i urinen. Lutar nog mot ny sjukskrivning men tror de är välbehövligt för huvudet är inte med på jobbet...

Dags å lussepynta mini

Inspiration

När man återser en kär vän i bloggetern så blir man inspirerad att skriva själv också. Finns mängder att berätta egentligen och har varit på väg in flera gånger för att bikta mig men stoppat mig själv med rädsla för uthängande och negativa inlägg. Livet är sällan rosenrött.

Men de skimrar i rosa nu i alla fall även om jag har en tung sten i bröstet också. Om allt går som de ska utökas familjen i april. Mycket funderingar på detta. Hur ska man pussla ihop livet med två så ilbattingar? Men jag längtar enormt efter att få börja det livet och få reda på vem det är som gömmer sig där inne. 

Har vart hemma i tre veckor nu pga spökande blodtryck (redan?!). Nästa vecka ska jag prova jobba 50%. Fast även om jag är enormt uttråkad av att gå hemma så vill jag på ett sätt inte tillbaka till jobbet. Trivs verkligen inte med hur arbetsplatsen är uppbyggd just nu. 

Detta får duga för nu. Hoppas på snar återträff

Ett år av oändlig kärlek

Tänk att livet kan förändras så på kort tid. 23/9 2014 kom de helt plötsligt upp dubbla steck på graviditetstestet vilket blev lite av en överraskning även om man önskat länge men nog hade gett upp. Sedan kom en liten tjej den 27/5 2015 och berikade våra liv efter en långdragen förlossning men komplikationer hit och dit men min upplevelse är ändå väldigt positiv och känslan efteråt va "när ska vi göra detta igen".

Igår va det ett år sedan den där dagen. Ett år! Va fasen hände liksom? För ett år sen va hon liten och försvarslös idag en tjej med skinn på näsan. Visa detta tydligt idag när kusinen låna hennes bobbycar. Kröp snabbt och ljudlöst upp bakom honom sög tag i draget och börja "skälla" på honom. Stackarn flög av bilen och lirkade snällt med henne "men Clara om du sätter dig kan jag butta på dig". Tydligen va de en bra deal tyckte Clara. <3

Kärleken till henne är enorm och växer oerhört snabbt. Kan fortfarande bli förvånad över hur glad jag kan bli över nya framsteg hon gör. Som idag när hon helt plötsligt reste sig från huksittande till stående efter att hon redan stått en lång stund. Hon vill inte gärna stå själv om hon är medveten om de :) Eller som bär man ser att den där övertanden helt plötsligt spruckit igenom efter oändlig väbtan. 

Ja, hon är vår lilla ligist som bara växer så det knakar och kärlek i samma takt. Tänk bara nu kommer hon och vill kramas och pussas. Hur mysigt är inte de? <3

Igår firade vi med sambons familj idag med min. Så mysigt och kärleksfullt. Lagom med paket som de fanns baktankar med. En lycklig bebis, nej, en lycklig stor tjej som fått äta tårta med hela kroppen och busat med kusiner, bästisen och övrig släkt och vänner. behöver jag säga att hon varit lättsövd i dagarna två? 

Bjuder på lite bilder

Tiden rullar

Ju mer tiden går desto mindre tid får man till att göra saker här hemma. Lilla damen flyger nu fram i en rasande fart över golvet. Kryper o klättrar på allt 😅 Misstänker att de första stegen inte är långt borta. Kan få vänta en månad så pappan kan få slita med det härjet 😉 ja, förste maj smäller de och jag börjar jobba heltid igen. 

Livet med barn är verkligen spännande, jobbigt, frustrerande och underbart. Alla dessa faser tär på en samtidigt som de är fantastiskt roligt att se deras utveckling. Ett skratt kan verkligen smälta hjärtat efter en "helvetesdag" med konstant gnöl och gnäll. 

Nu borde jag göra ett ryck då prinsessan sover men fan luften gick ur mig 😁

Februari den 2

Nu har två helger avverkats på jobbet sedan nyåret. Första var ett rent helvete men tack och lov eller vad man ska säga var de inte bara för mig utan allihopa. Känns ju lite bättre faktiskt för annars hade jag skyllt på inkompetens direkt ;-) Kändes helt ok att vara på jobbet trots allt men kroppen tyckte nog annorlunda, min acne började blomma direkt :-(

Min prinsessa har hunnit fyllt 8 månader. Och igår lossnade det! Numer ålar hon sig fram och med rätt lockelse i en faslig fart. 

Nu väntar vi på att tandbissingarna ska titta fram i underkäken. Gnäller och gnuggar och kliar sig som bara den. Tycker mig se att "tandraden" ändrar sig också.