Idag drog demens/minnesutredningen igång för morfar. Verkar dock inte som att vi blev tagna på allvar av läkaren. Flertal gånger fick man höra att saker och ting inte kunde göras för att han är blind. Man måste väl kunna göra demensutredning även på blinda, eller?
Läkaren sa på slutat att "lite glömsk får man vara". Klart man får vara det jag säger inget annat. Men när man även är aggressiv och har en skev dygnsrytm är man inte BARA lite glömsk. Inte i min mening i alla fall. Läkaren påpekade flera gånger att det viktigaste var att man bodde nära varandra och börja tala om boende åt morfar och mormor skulle flytta till lägenhet i samma hus. Visst det är väl bra men just nu orkar inte mormor. Hon vill ha honom på ett boende men jag tror inte hon är sugen på servicelägenhet just nu.
Goda besked från biståndsbedömaren idag i alla fall, morfar blir kvar på korttiden månaden ut. Är bra för mormor för just nu är hon total blockerad för allt som har med morfar att göra. Hon orkar inte ta in någon som helst information.
Två morföräldrar bryts sakta ned..
Jag har sagt det förr men tar om- kliv åt sidan och låt andra ta det här! En ssk utbildning betyder inte att du ska ha ansvaret. Jag har själv fått stampa i foten och tala om att jag har rätt att vara barnbarn, och vet du vad? Det fungerade!
SvaraRadera