Här går de minnsann snabbt i svängarna. Mormor åkte återigen in akut i tisdags med bröstsmärta, eller flimmer som hon sa när hon ringde. Inlades på avdelningen där jag jobbar. Uppe på avdelningen syndes en sinusrytm. Hemgång imorgon tänkte min hjärna. Ack så fel!
Diagnosen blev hjärtinfarkt. Dessutom såg man att hennes ena klaff blivit förträngd ganska fort och man talade om att en klaffbyte troligen behövde göra och lika så en bypass operation. Likblek mormor i chock. Lättförvirrad Linda. Var ju bara flimmer? Eller?
Mycket oro i ungefär ett dygn. Dålig nattsömn och mycket funderingar.
Det var i onsdags det. Idag är det fredag. Mormor är hemma i huset igen. Konservativ behandling. Uppföljning om ett år. Vad hände kan man undra. Först skrämma slag på lilla mormodern och sedan "ingenting".
Mormors kommentar när jag sa att "Ja, då blir det uppföljning om ett år då", "Om jag lever då ja".
Skrämd har hon blitt. Och visst men all rätt skulle jag tro. Trång i kranskärl vad jag fatta och trång klaff. Låter ju inget vidare i mina arbetsöron i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar